Dag 12

Vakna upp med huvudvärk, men det kunde ha varit mkt värre så jag ska inte klaga. Lillemor sa redan dagen innan att hon inte orka med stad och moster vakna med större biverkningar på det röda vinet än jag gjorde, så det blev Stefan och jag som tog oss in till stan och mötte upp amerikanarna. 

När vi kom till restaurangen så möttes vi av cutie patudy som halv skratta, halv log mot oss. Vi fick ett bord utomhus och beställde vatten till mig och en öl till Stefan, lyckosten blir aldrig bakfull. Cutie patudy tyckte jag oxå skulle ha en öl men njae kände inte att jag var i form för det. Sarah och Alicia kom straxt efter oss och den jag tror var ägaren kom fram till oss och fråga om vi ville ha ett större bord för hela familjen, så vi flytta till ett större bord.

Både Sarah och Alicia var lite lagom bakfulla och var inte intresserade av mat men vatten och Cola kändes behövligt. Dom ska åka hem imorgon men checkar ut redan idag och sen åker buss till flygplatsen, som jag inte minns vart den var, och sen mellanlanda i Köpenhamn innan flyget åkte till Chicago. 

Jag och Stefan satte sikte på Marcus platsen först, det är skyltat på husen hur vi ska gå men det var ändå lite svårt stt hitta, dom är inte generösa med skyltar i Italien. Men fram kom vi och det var sjukt mycket folk, men vi fick aldrig över torget då det fanns en alternativ väg runt om. Vi kom fram till hamnen och det var så otroligt fint där. Hade kunnat ta slut på hela SD kortet i kameran. Sen skulle vi föröka hitta till... Ja... Va heter den... Nåt på R... En bro... Hm ja men den berömda bron skulle vi till. Så mkt folk på denna stackar bro, det är ett under att den håller. Och alla vill fram och alla vill ta kort, och det är ju begränsat utrymme så ja det blir lite trängsel. 

Jo jag glömde nästan, jag hitta en Lush butik på g till Marco! Så då var jag ju bara tvungen att gå in, men köpte inget bara njöt.

När vi började röra oss mot bussen så hade jag fortfarande inte köpt nåt, och nånting ifrån Venedig ville jag allt ha. Vart du än i Venedig du vänder dig har dom masker, stora, små, med fjädrar, med glitter ets. Det är inget som är för mig direkt men det kändes så Venedig så när jag såg en mask som bara bara var för ögonen, som var så läcker och det kändes som den resan var min så slog jag till. Stefan köpte en t-shirt där det stog "Fuck Google ask me", det fanna även en som det stod "I don't have Facebook, I have real friends" på, men jag har ju Facebook så det kändes inte som nåt för mig. Och sen är det inte nåt jag skulle använda. 

Sen bar det hemmåt och dags att planera nästa stop, Garda sjön. Jag hitta en camping som hette San Franshesco (typ) och som låg precis vid Garda sjön, den skulle ha restaurang med både tysk och italiensk mat så blir spännande. 

Dag 11

Nu har jag lärt mig att inte lita på att det kommer bara ta 2h för det tar alltid längre tid! 2h blir 5h... Men vi kom fram nästan i tid till Venedig. Vi kom till en otroligt fin camping och toaletterna... OMG ja eller mamma mia helt klart bästa toaletterna på hela resan!

Vi gjorde oss i ordning och tog bussen, som bara tog 5min, in till Venedig. Idag var det inget shoppande, vi åkte in till stan för att äta. Vi gick till en restaurang som moster och Stefan varit på tidigare som heter Brindisi. Jätte trevligt ställe med jätte trevlig personal, lite oorganiserade men otroligt trevliga. Vi satte oss på uteserveringen men det blåste så mkt att vi flytta in istället, och startade en trend så tillslut satte alla inne. Bland våra servitörer var det två som stack ut charmig och snygg, som senare döptes om till Prince Charming and cutie patudy. Vi beställde in en karaff av med husets röda och jag har aldrig smakat så gott rött vin, vi beställde in en halv karaff till. 

Sen skulle vi strosa lite på stan och började med art besöka Sankta Lucia, sen vidare ut på stan. Vi han bara gå över en bro och en bit in på den gatan innan det börja regna ordentligt och vi fick vända och gick tillbaka till Brindisi och deras goda vin. Regnet öste ner nu och det blåste inte dåligt, vi såg ifrån restaurangen folk som gick med paraply och dom vänder åt fel håll av vinden. Vi var lite oense om ifall vi skulle bege oss ut eller om vi skulle avvakta och se om det skulle sluta, men vi avvaktade. Bordet bredvid oss satt två tjejer som prata engelska, den ena hade beställt in nåt i ett stort runt glas som var orangerött. Så när moster och Lillemor gick ut och rökte gick jag fram och fråga vad det var för nåt, och sen var snacket igång. Så dom flytta till vårt bord, dom hette Sarah och Alicia och var ifrån Chicago, super trevliga tjejer men 2,5 karaffer rött och en pizza senare så hade regnet gett sig och det var dags att åka hem, men vi bestämde träff med dom kl 12 på Brindisi dagen efter. 

Så nu var det bara att lulla oss hem till campingen och hoppas att pizzan tar den största smällen av rödvinet. 

Dag 10

Campingen i Artobello var en ljup besvikelse och efter en diskution och över vägande så struntar vi i Ostuni och Brisini, vi rör oss mot Venedig istället. Mosters tandvärk har ännu inte hett sig men hon vill ändå inte åka hem utan att ha sett Venedig. Så dagen blir åka bil, vi har nästan fått detta på rutin nu. Vi har våra bestämda platser och vi har våra egna sätt att roa oss på. Jag läser/lyssnar just nu om Katarina Bivalds "Broaken wheel rekommenderar", hennes debut roman och otroligt charmig. Det känns verkligen som om hon har skrivit om mig, fast mer några små ändringar såklart. Alla kanske känner så, men vi är i samma ålder, samma namn, samma hårfärg, hon älskar böcker jah älskar film, men boken handlar ju såklart inte om det. Boken handlar om Sara Lindqvist 28år ifrån Haninge, Sara har brevväxlat med Amy Harris en äldre dam i Iowa. Och denna sensommar har dom bestämt att Sara ska komma på sin semester. Men när hon handländer till staden har Amy dött, så här står hon i en småstad i USA med sin ända länk till staden död. Men staden sol heter Broken Wheel välkomnar henne med öppna armar istället för Amy. 

Ja jag vill inte avslöja mer men jag lovar att ni inte kommer bli besvikna om ni läser den. Jag känner nästa ännu mer samhörighet med Sara, om det nu kan va möjligt, nu när vi båda är utanför Sverige. Nu har ju hon helt andra omständigheter och förutsättningar än mig men ändå på nåt sätt. Det har fått mig att tänka på när jag ska åka hem, med alla dessa nya intryck så är det svårt att inte värdera om sitt liv och börja tänka i nya banor. Min plan senaste året, och hela mitt liv för den delen, har varit att gå en smink utbildning i Stockholm och satsa på det. Jag älskar verkligen smink och det ändå som stoppat mig innan har varit pengar och nu tid. På nåt sätt så när man är över 20 så ska man ha allt klart för sig, vad man vill va, vart man ska bo och hur resten av ens liv ska se ut. Efter allt jag sett och upplevt nu börjar jag tvivla på samma sätt som Sara gör. Att åka hem till vad? Dom jag åker med tycker jag ska bli reseledare då jag planerat vart vi ska sova via en iPad och dåligt wi-fi hela vägen. Tja varför inte, jag får åka och se fantastiska platser (iof samma ställen varje gång), jag får nya människor att uppleva det med varje gång. Men når får mig ändå att stanna upp och tänka på att har verkligen en resa ändrat hela mitt livs riktning? Eller kommer denna resa som alla andra bli ett minna och vardagen blir vardagen igen. Jag hoppas att det blir lite av båda. 

Nu är vi iaf straxt under Ancona (tror jag det heter då jag kallat det Anaconda mesta dels av resan) en jätte fin camping och vi står 2m ifrån stranden, ja 2m. 

När det var dags att äta så var det bara jag igentligen som ville äta, men Stefsn följde med. Han kunde ju iaf hållan mig sällskap tänkte han. Vi gick in på restaurangen precis bredvid campingen, och när vi kom in... 

Servitören i vit finstruken skjorta, alla bort hade fina vita linnedukar och linne servetter. Det stod en liten vas med orchideer på bordet och fina silver bestick. Där stod jag i mjukisbyxor jag suttit i bilen med, som jag råka lita mig mot nån vägg med och bart smutsiga så jag fick blöta dom lite så dom var fortfarande lite fukdiga. Skitigt hår uppsatt i toffs, osminkad med glasögon och munktröja, Ja malplacerad är bara förnamnet. Men han visade oss ett bord och hämta menyn åt oss. Även fast menyn var på engelska förstod vi bara hälften och servitrisen och troligen ägaren kom fram och berättade att dom hade ny meny varje dag men tack vare att dom fånga havsdjur (fisk, krabba, kräftor, musslor) hela tiden kunde allt blir bytt till nästan vad vi ville. Vi tog båda hemmagjorda nudlar (smala tortellini) med havskräftor och sås med nån speciell peppar i. Tillden tog vi ett vitt lokalt odlat vin. Men när vi satt där så kom dom först fram med bröd (vilket du får betala för vare sig du äter eller inte) och en lite förätt eller aptitretare. Det var potatist men nånting (bl.a sparris upptäckte jag sen men 2 räkor på toppen. Och när maten kom in, hämta servitören ett litet ställ han ställde våra tallrikar och stekpannan på sen hällde han upp maten framför oss och serverade den. Det var otroligt gott men jätte ovant att maten stirra tillbaka på en, då kräftorna låg delade i maten, så man kunde ta ut köttet själv. Eftersätts menyn var bara på italienska och inget vi förstod oss på. Men Stefan peka på nåt och i bestämde oss för att testa. Det var inte efterrätt utan ett dessert vin... Men dom kom fram med shotts med lemonchello i nån gelatin och ett blåbär på toppen (helt underbart gott) och sen fick vi lite småkakor till vinet oxå. Allt var jätte gott och det ändå som va synd var att inte vi alla hade kunnat går dit. Och ja vi lyckades betala oss ut, vi skämta lite om att jag skulle diska glasen och han besticken. 

Men nu är det bums i säng för vi ska vara ifrån campingen innan kl 10 och då mot nästa camping i Venedig.

Dag 9

Campingen i Sorentor fin men inte lika fin som den i Florence, men denna har iof bättre utsikt. Wi-fi var inte gratis på denna camping så vi köpte 1h wi-fi för att kolla upp campingar i Puglia. Vi hitta en camping i Alberobello, tror jag det hette, nästan mitt imellan Bari och Brindisi. Det ska bara ta några timmar att åka dit så vi tog det lite lugnt på morgonen. 

Vi har varit bortskämda med bra rastplatser, men nu börjar det ta slut med det. Vi stannar nån stans för att äta men när vi kommer in där så är den fylld med medelålders män, och det hela känns riktigt obehagligt. 

Vi åker vidare och hoppas på ett bättre ställe, men nästa stopp är lika illa. Vi bestämmer oss för att vänts tills vi kommer till campingen för den skulle ha en restaurang. 

Men gen dit var ju inte dåligt märklig, vi åkte på världens smalaste väg med trasiga staket och kossor. Vi anländer iaf efter mkt om och men till campingen och den är inte alls som på bilderna. Dom har ingen restaurang öppen, du kan inte gå nån stans för att ta bussen in till stan, toaletterna går knapt att spola, inget toapapper, duschen kostar pengar... Utan tvekan den sämsta campingen hittills. Om kl inte vart närmare 18:00 hade jag velat att vi åkt vidare men vi får stanna här inatt. Hon i receptionen ger oss en karta över staden och berättar i en rasande fart om alla sevärdigheter. Vi frågar om restaurang och hon visar 2 som vi får in husbilen på, hon visar även 2 mataffärer. 

Så vi åker ner till första mataffären och handlar lite bröd och ägg och sånt, för att sen leta vidare efter nån stans att äta.

Vi irrar runt men hittar tillslut dom restaurangerna hon peka ut på kartan, men båda är stängda. Så vi åker till mataffär nr 2 och köper pasta och tomatsås. Sen tillbaka till campingen för att laga mat, jag stog för lagningen av mat och i mitt försök att få all pasta kokt så vart majoriteten överkokta, men jag tror ingen brydde sig värst mycket om det. 

Vi kolla upp lite nya campingar och vi ska nog dra oss mot Bari istället. Det är rätt nära till det vi vill se här så vi planerar att åka till Ostuni imorgon FM och äta lunch där sen ta kustvägen till Bari. 

Hitintills har inte Puglia varit speciellt imponerande men jag hoppas att det vänder. 

Dag 7-8

Det tog lite länge tid än planerat att ta oss till sorrento så vi kom fram vid 8 tiden tror jag. Vi behövde åka igenom stan för att komma till campingen, vilket betyder trånga gator, smala vägar och vad som kändes som sick sack vägar upp för berget innan vi kom fram. Vi hade missta incheckningen men dom tog våra id-kort så får vi checka in imorgon. 

Jag hade kollat upp båt tider redan när vi var i Florence och det skulle gå en billig båt 9:25, så jag som alltid vakna tidigt väckte alla i god tid. Men sen hade jag ju inte tänkt på att räkna med att ta oss ner. Vi tog campingens bil ner, det kosta 1euro/person, så vi var i närheten av city typ 9:20. Sen skulle vi in i city och ner för en trappa, ja men det lät ju inte så jobbigt... Eh en trappa... Prova prova typ 6 trappor längs en bergsvägg! Sen en bit till ner till hamnen, så vi fick allt vackert vänta till nästa båt som gick 10:45. 

Det var en skolklass som skulle ut till Capri oxå, eller ja en va det nog inte snarare 5st. Så det sprang runt barn i gula kepsar och sen nästan lika många ungdomar utan kepsar. 

Jag hade hört så mkt om Capri och hade alla dessa förväntningar som var ouppnåeliga. Vi börja med att åka bergbana upp en bit och satte oss på ett ställe med super utsikt över Capri. Sen gick jag och Stefan iväg för att hotta linbanan, det är alltså stolar typ som i en sittlift som åker upp till toppen typ. Och vi gick först in i gränden till vänster och sen kände vi att nej det här känns inte rätt, så vi gick tillbaka och prova gränden rakt fram. Vi gick och vi gick, och det var trappa, trappa, uppförsbacke, trappa, uppförsbacke... Ja ni förstår, jag tänkte att undra om vet vad plant är. Vi gick och vi gick, på vägen hitta vi ett hotell Sarah :)

Tillslut så inser vi att nej det här var inte rätt väg heller, så vi börjar gå tillbaka men inte samma väg, Stefan tycker inte om att gå samma väg 2 gånger. Men vi var det nedför, och inte dåligt. Jag var nästan trvungne att börja mig bakåt för att inte ramla. Och samma här vi gick och vi gick, tills vi kände igen oss. Vi hade kommit dit vi vända i första gränden... Så vi hade gått runt. Vi gick tillbaka till Mostet och Lillemor som satt kvar när vi åt. Dom va bergis på att redan åkt linbanan eftersom vi varit borta i 2h, men moster trodde hon visste vägen så ni gick vi till höger denna gång upp för en trappa (alla dessa trappor!!!) och gick och vi gick. Vi insåg att denna väg inte heller ledde nånstans, så vi börja knata tillbaka. Då när vi nästan är tillbaka vid restaurangen kommer Stefan på att linbana var vid Anna Karenina, på andra berget alltså... Men ni hade ju hela FM gått åt att gå runt så det vart ingen linbana utan vi strosa lite i butikerna istället, Lillemor köpte en tunika och jag köpte en tröja.

Väl tillbaka till i Soronto leta vi efter nån stans att äta, det vart English in. Vilket lät mer låvande än det var, det var nog tänkt att det skulle vara en typisk engelsk pub men han fick nog slut på pengar på vägen för det var indian tavlor på väggarna bl.a. Servitören eller om det var ägaren pratade ok engelska och menyn var italiensk med undantaget för äppelpaj och fish and chips. Men moster bet snett och har fått världens tandvärk, så vi får se om vi fortsätter eller om det blir till att packa ihop och röra bilen hemmåt.

Dag 6

Idag hade vi en heldag i Florence eller Firenze som dom säger här. Vi har strosat längs med gatorna och promenerat på bron med alla guldsmeds affärerna, men där var allt för dyrt för att äns tänka på att hands nåt. Det var tydligen något jubileum i Florence och dom hade en flagg uppvisning, eller nåt sånt. Både vuxna män och yngre pojkar sprang runt och kastade eller ja viftade och kastade upp den i en speciell ordning, klädda i gammeldagsa kläder. Längs med gatan fanns det sånna som klädde ut sig som statyer, en var i bronze, en var som amor men han var iof ingen staty för han rörde sig, och en som inte var en typisk staty utan såg mer ut som ett spöke, men hade jag inte vetat att han satt där då hade jag missat honom för han smälte in i omgivningen. 

Vi hamnade på en bar/caffe/restaurang brevid med domen... Viilket vi senare upptäckte var ett misstag då klockorna klämtade var 30minut. Här beställde vi in varsin öl, ja dom var 60cl flaskor så en räckte, och så såg jag mina efterlängtade cannolies. Jag och Stefan beställde varsin och OMG det var bland det godaste jag ätit! Det var inte som jag trodde, jag trodde skorpan skulle va hård men den va mjuk, det vita trodde jag var bara grädde men det var (vad mina smaklökar tror) mascarpone ost med nånting, ja gudomligt var det. 

Längs med domen där vi satt, fanns det massvis av porträtt målare, ja eller karikatyr vad du nu vill ha. Jag har aldrig vågat sätta mig, jag blir aldrig bra på bild och varför skulle en teckning va annorlunda? Men brukar alltid spana på vad dom målat innan och spekulerar vem jag skulle sätta mig hos. Jag hade lämnat moster och co för att spana på dom som målade och när jag går förbi en av dom frågar han om jag är svensk. Jag vart ljupt shockad då ingen annan gissat rätt, jag antog att det var håret, men nej det var tydligen ögonen, lite mystiskt då mina ögon inte är det typiska blåa utan grön/gula. Jag vågs iaf inte bli avmålad, så jag gick tillbaka till min öl och tänkt strunta i det. Men min moster envisades att jag borde, att det dom målar är ju hur som ser mig, inte hur jag ser mig eller vad jag ser på kort. Så jag satte mig där iaf, han hette Alberto om jag inte missminner mig, hans bror som satte bredvid tror honom tror jag inte jag fick namnet på. Han prata och fråga, hans bror var inte så bra på engelska men han kom med några frågor han med, och han spela upp Queen, Michael Jackson och Eminen för mig när jag satt sär. Nu kanske ni tänker att vi han med mycket medan jag satt, jag valde den lite dyrare varianten som skulle ta ca 10min. Vet inte om jag satt 10 min eller längre, jag tror det var närmare 15 min för han ville inte lämna ifrån sig den förens han kände sig nöjd. Det var en märklig känsla att sitta där och en människa 1m bort granskar dig. Det kom förbi flera som titta på pappret och på mig och på pappret igen, precis som jag brukar göra. Men tillslut så var den klar, och ja... Jag är så otroligt glad att jag satte mig, hjälp va nöjd jag är.  

Vi åt på samma ställe idag igen, men idag vart inget T-bone utan pasta. Jag tog penne med gorgonzola och walnötssås... Mm precis så gott va det, men jag var fortfarande mätt efter cannolien så jag orka inte med allt.

Vi tog svängen förbi lindts butiken igen och jag handlade lite smakprover, dom stora var så himla dyra, en vanlig lindts choklad kaka kosta ca 26kr när jag på Willys kan köpa den för 17-19kr dom lite tjockare med nötter eller fyllning i kosta ca 43kr.

Vi köpte lite vykort också, stod och valde länge innan jag hitta nån som passa, frimärke hade dom i kassan, men inte under några omständigheter trodde vi det skulle va så in i bomben svårt stt hitta en brevlåda! Just dom frimärkena vi hade köpt var gps frimärken, så dom kan enbart postat på en svart brevlåda... Som bara finns typ en/stad. Och nej jag menar inte att det sitter en gps på frimärket, det är en QR kod som skannas in och du kan följa den sen hela vägen hem. 

Det börja bli mörkt och vi rörde oss mot bussen för att åka tillbaka till campingen och planera för nästa stopp. Imorgon åker vi mot Sorento för att sen åka över till Capri. 

Dag 5

Vi han till Italien!! Lyckades passera gränsen mellan Frankrike - Italien och lite till, vi leta matställe och det tog ett par antal mil. Så vi börja åka vid kl 8 idag och  var framme vid Florence vid kl 1, och efter att ha irrat runt på Florence extremt små gator så lyckades vi hitta en camping som va stängd... Men han som jobba där kom ut med en karta till en annan camping. Så vid 14:30 var vi på plats på Camping Firenze. Duschen var helt jvla gudomlig och kan inte minnas när jag njöt så mkt av en dusch. 

Vi nog bussen in till centrum, den tog bara några minuter och strosa runt lite på stan. Katedralen.... Herre min Jesus va stor, nej enorm den va! Kunde inte för mitt liv lyckas få med hela på bild. Det va riktigt mäktigt. 

Vi hitta en liten restaurang som va super mysig och det vart T-bone steak bordet runt, och ett lokalt vin för mig och Stefan som va super gott. 

Sen strosa vi mot torget bussen skulle gå. Visste ni att i Italien så får du böter på 400 euro om du köper något av gatu försäljare... Vi såg flera som sålde klockor och "märkes" väskor. Polisen såg en av dom och börja gå emot honom och han packa ihop så jävla snabbt men inte snabbt nog så när polisen var typ 10m ifrån släppte han allt och sprang. Och polisen tog hand om alla väskor... Undra hur många "märkes" väskor dom har på stationen ;)