Ja jag vill inte avslöja mer men jag lovar att ni inte kommer bli besvikna om ni läser den. Jag känner nästa ännu mer samhörighet med Sara, om det nu kan va möjligt, nu när vi båda är utanför Sverige. Nu har ju hon helt andra omständigheter och förutsättningar än mig men ändå på nåt sätt. Det har fått mig att tänka på när jag ska åka hem, med alla dessa nya intryck så är det svårt att inte värdera om sitt liv och börja tänka i nya banor. Min plan senaste året, och hela mitt liv för den delen, har varit att gå en smink utbildning i Stockholm och satsa på det. Jag älskar verkligen smink och det ändå som stoppat mig innan har varit pengar och nu tid. På nåt sätt så när man är över 20 så ska man ha allt klart för sig, vad man vill va, vart man ska bo och hur resten av ens liv ska se ut. Efter allt jag sett och upplevt nu börjar jag tvivla på samma sätt som Sara gör. Att åka hem till vad? Dom jag åker med tycker jag ska bli reseledare då jag planerat vart vi ska sova via en iPad och dåligt wi-fi hela vägen. Tja varför inte, jag får åka och se fantastiska platser (iof samma ställen varje gång), jag får nya människor att uppleva det med varje gång. Men når får mig ändå att stanna upp och tänka på att har verkligen en resa ändrat hela mitt livs riktning? Eller kommer denna resa som alla andra bli ett minna och vardagen blir vardagen igen. Jag hoppas att det blir lite av båda.
Nu är vi iaf straxt under Ancona (tror jag det heter då jag kallat det Anaconda mesta dels av resan) en jätte fin camping och vi står 2m ifrån stranden, ja 2m.
När det var dags att äta så var det bara jag igentligen som ville äta, men Stefsn följde med. Han kunde ju iaf hållan mig sällskap tänkte han. Vi gick in på restaurangen precis bredvid campingen, och när vi kom in...
Servitören i vit finstruken skjorta, alla bort hade fina vita linnedukar och linne servetter. Det stod en liten vas med orchideer på bordet och fina silver bestick. Där stod jag i mjukisbyxor jag suttit i bilen med, som jag råka lita mig mot nån vägg med och bart smutsiga så jag fick blöta dom lite så dom var fortfarande lite fukdiga. Skitigt hår uppsatt i toffs, osminkad med glasögon och munktröja, Ja malplacerad är bara förnamnet. Men han visade oss ett bord och hämta menyn åt oss. Även fast menyn var på engelska förstod vi bara hälften och servitrisen och troligen ägaren kom fram och berättade att dom hade ny meny varje dag men tack vare att dom fånga havsdjur (fisk, krabba, kräftor, musslor) hela tiden kunde allt blir bytt till nästan vad vi ville. Vi tog båda hemmagjorda nudlar (smala tortellini) med havskräftor och sås med nån speciell peppar i. Tillden tog vi ett vitt lokalt odlat vin. Men när vi satt där så kom dom först fram med bröd (vilket du får betala för vare sig du äter eller inte) och en lite förätt eller aptitretare. Det var potatist men nånting (bl.a sparris upptäckte jag sen men 2 räkor på toppen. Och när maten kom in, hämta servitören ett litet ställ han ställde våra tallrikar och stekpannan på sen hällde han upp maten framför oss och serverade den. Det var otroligt gott men jätte ovant att maten stirra tillbaka på en, då kräftorna låg delade i maten, så man kunde ta ut köttet själv. Eftersätts menyn var bara på italienska och inget vi förstod oss på. Men Stefan peka på nåt och i bestämde oss för att testa. Det var inte efterrätt utan ett dessert vin... Men dom kom fram med shotts med lemonchello i nån gelatin och ett blåbär på toppen (helt underbart gott) och sen fick vi lite småkakor till vinet oxå. Allt var jätte gott och det ändå som va synd var att inte vi alla hade kunnat går dit. Och ja vi lyckades betala oss ut, vi skämta lite om att jag skulle diska glasen och han besticken.
Men nu är det bums i säng för vi ska vara ifrån campingen innan kl 10 och då mot nästa camping i Venedig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar